Misslyckad
Ja, hur ska man beskriva tillvaron.
Mer eller mindre ett helvete kanske? Stämmer rätt bra..
Pendlar mellan att försöka stå emot sjukdomen,
och att helt ge efter för den och låta den vinna.
Men Varje gång jag ger efter och faller tillbaka,
så ger jag mig fan på att NU ska det gå, Imorn..
Det enda problemet är..
Att det där Imorgon aldrig kommer..
Eller att det inte håller i sig särskilt länge..
Jag trillar tillbaka i samma gamla spår,
till tryggheten, till min falska trygghet..
Det värsta nu är...
Att en nära vän, som visserligen vart inne på dom spåren förut..
Nu har kommit in på samma bana som mig, en mildare version kanske..
Men.. är det här mitt fel? Att jag öppnade mig som jag gjorde,
invigde jag henne i denna värld igen? .. Fan, misslyckad man är..
Sv: På senaste har det varit likadant för mig, äsen håller mig tillbaka. Förhoppningsvis försvinner det snart.
Har du, gud vad bra! Jättestarkt av dig. Till vilken klinik? De kommer säkert höra av sig nu i veckan!
Menar du att du vill ha hjälp med tex matschema och liknande och inte prata om det?
Sköt om dig!
