moodswings

Ja vad säger man, det går upp och ner,
hittills denna vecka har jag klarat mig från att
stoppa huvudet i toaletten.
Men "bra" när man ska kolla på maten är det väl inte,
inge hets, absolut inte, däremot väldigt lite måltider,
kanske 1-2 på dagen, inte stora egentligen,
men för mig som inte kan det där med normalt så känns det så,
istället för att äta lite oftare och hålla en jämn blodsockernivå..
Ja ni ser, så lätt att kunna i teorin, men praktiken suger..

Ja, men jag håller mig på detta plan, får helt enkelt försöka..
Tänkte jag skulle försöka äta "nyttigt", men för de inte bannlysa
saker, för då blir dom bara mer attraktiva i mina ögon..
man e ju som barn i sinnet, allt man inte får, SKA man ha..

botten

Och jag är på botten igen,
ångesten tar över och jag tappar kontrollen.
Jag har tappat livslusten och orken att kämpa.
Och ingen finns där för mig,
jag vet inte vart jag ska ta vägen längre..
Vet inte hur jag ska ta mig ifrån,
allt jag gör slutar i ett misslyckande..

Crap

Äh, klart det inte ska gå bra nå länge,
dt började slinta igår, och gick bara utför,
idag är det värre..
Jag är på uruselt humör, dessa förbannade
energitjuvar som tar all min energi, och mitt humör..
Ska man behöva ta sån här skit?
jag orkar inte iaf,
och allra mest blir jag förbannad för att jag tar åt mig,
idioter..

:I)

Idag har gått prima,
morgonpromenad som fick upp energin och orken,
sen klarar jag det mesta.
Jobbet gick bra, för att vara måndag, mkt att stå i bara.
I övrigt har det gått, hmm ok idag,
slank ner nån sak som jag borde låtit bli,
men inga ofantliga mängder, utan lagom, till och med lite,
och inga återfall, jag klarade det iallafall.
Vilket gör mig ännu mer nöjd..
Imorn ska det bara gå bättre :D

Och..

Och det går fortfarande bra,
är nöjd, nöjd,nöjd.
Keep it up..
Jaa, jag måste peppa mig själv..

Yes

Jag ställde klockan för att ta en morgonpromenad,

och det klarade jag av, blev visserligen frukost innan,

för att inte sätta mig i den situationen att jag kommer hem,

och är svinhungrig och smäller i mig allt, och toastolen är ett faktum.

Och hittills har det faktiskt gått hur bra som helst,

Jaja, jag vet, det har bara gått, ja inte fullt ett dygn utan att jag spytt eller så,

men det är det lilla som räknas. Och början som är svårast för mig,

när jag väl kommit in på rätt spår så är det så mkt lättare att hålla sig på det.

Så jag är glad, och önska mig lycka till att det går fortsatt bra!


FAN

Behöver jag säga det?
Misslyckad står skrivet i pannan på mig,
efter en stressig dag, utan rast, utan lunch,
fick endast i mig en kaffe.. Så var humöret i botten..
Tålamodet obefintligt, och den "lätta vägen" var så
mkt bekvämare än att kämpa.
Jag är äcklad av mig själv och min brist på självdisciplin,
dock är jag redan nu på rätt spår, blev bara ett besök på
toaletten, nu är det bara att försöka ha överseende med
snedsteget och forsätta som jag tänkt.
Imorn är det motion och BRA mat, som ska stanna i magen!
Så är det bara, jag orkar inte med mig själv som det är nu,
jag är min egen största besvikelsen, och det är motbjudande

Nystart..


Idag ska det som sagt bli omstart,
snälla, ge mig STYRKA till att klara det,
första dagen, första dagarna är svårast,
att komma ur hetsätande och att sen spy upp det.
Men jag ska kämpa, kanske inte har dom bästa förutsättningarna
eftersom jag jobbar hela dagen, vilket brukar leda till att man
är ashungrig när man kommer hem eftersom jag varken hinner
eller vill äta när jag jobbar.

Och, Nej, jag ska inte sluta äta och hamna
på svältgränsen för jag VET, jag vet att det inte hjälper,
att kroppen bara ställer in sig på svält och tar åt sig allt istället ..
Jag vet allt det där så väl, jag kan skilja rätt från fel och vet hur jag
borde göra, det är bara det att det är lättare sagt än gjort.
Det är så lätt att veta i teorin hur man ska göra,
att sen få det gjort i praktiken är en helt annan femma,
Det krävs självdisciplin, som jag inte direkt har överflöd av..

Men jag SKA klara det.. Jag är fullt medveten om att det inte är en raksträcka jag har framför mig,
det kommer vara krokigt, guppigt och rent förjävligt stundtals.
För det går inte smidigt och fint. Jag kommer få återfall,
så är det, men det gäller bara att acceptera att det blir så,
och Omedelbart rycka upp sig själv igen och se det som en engångsföreteelse..

Nu är jag peppad, ge mig styrka, ge mig ork,
för motivationen har jag redan

Detox

Nu, precis som så många gånger förut,
så är jag laddad för en nystart i mitt liv,
jag ska leva nyttigt, och med det menar jag hälsosamt,
jag måste sätta stop för det här, det kan inte fortsätta såhär längre!
Även om det stundtals känns totalt hopplöst eftersom jag krigat med
detta i 5-6 år..

Varje morgon har jag tänkt att, "idag, idag då ska det gå"
Och skam den som ger sig, så jag säger det igen,
fast angående imorn då .. och framöver, belöningen nr 1 kommer i slutet av
månaden.. och såklart är hälsan och välmåendet den största belöningen,
men det är för uttjatat för min del, mitt sjuka jag behöver annan sorts belöning..
ett "mål" om en snyggare kropp med andra ord..

Jag har läsa runt lite och tror en detox skulle va en bra början för mig,
tips om det?


Hatar det..




Uppdateringen har inte varit den bästa,
men det lider nog inga läsare av iaf..
Men nu ska jag börja skriva igen,
behöver få ur mig all skit jag går och grubblar på..

På senaste tiden så vet jag inte hur många gånger som jag sagt att :

"imorn blir det nya tag, nu ska jag fan klara detta"

...och som jag sen misslyckats så radikalt!
Självdisciplinen jag en gång hade (..inte särskilt hälsosam dock kanske..)
den är iaf som bortblåst..
Finner mig själv med huvudet i toastolen alltför många gånger..
..Och jag blir så förbannat besviken på mig själv..
Men mest besviken är jag nog för att jag märker att det verkar så totalt meningslöst,
jag är inte på långa vägar frisk och mitt tänk kanske har förändrats hit och dit,
men jag har samma tvångstankar, samma starka vilja att vara smal och fin,
strävan efter perfektion.. Bara att nu är jag så långt ifrån det som jag aldrig varit förut..

Jag känner mig, ful, fet och äcklig.. Totalt värdelös..
Saknar hur jag var förut, utseendet alltså, mådde ju skit då med,
men då var jag iaf smal.. Nu.. är jag bara ett enda stort misslyckade. .

När ska detta ha ett slut? ..
Ska jag behöva söka hjälp igen?
Vet inte hur många gånger jag försökt,
och misslyckats.. Vad är det som säger att
det ska funka denna gång?
.. Man tappar liksom lusten efter alla dessa misslyckanden..


RSS 2.0